Dimma framför ljuset
Jag känner mig tom. Jag tror och hoppas på det omöjliga hela tiden. Och de dumma är att jag får höra att jag är för snäll hela tiden, jag tycker inte det.. Och sen att jag bry mig om andra för mycket, att jag vill att andra ska komma före mig själv. Vilket jag tycker är stört! För själv tycker jag att jag är den mest ego trippade människa som finns...
Gjorde bort mig rejält igår också.. Jag o min stora käft!! Kan jag bara inte hålla käften? Antagligen inte........
Får se om A kommer bli glad på mig igen.
Ska sitta o sura hela kvällen i soffan o fundera på en massa saker, se om jag kommer fram till nå vettigt. Fan va jag är besviken!
Men de va ju å andra sidan inte så jävla ovanligt.
Ta mig härifrån! Jag orkar inte mer..
Ugly Betty o Desperate Housewives nästa.
/ S
