Ensam, som jag är alla kvällar.
Jag har tråkigt. Det finns ingen jag kan prata me heller. Jag är så rastlös, börjar få lite små panik nu på kvällarna. Det är inte det att jag är rädd längre, utan att jag har ingen här. Och nu är det fullmåne oxå o det gör inte saken bättre, för då kan jag inte sova...
Känner mig duktig idag, va och tränade. Så nu är jag helt slut i kroppen. Så det skulle inte sitta fel med massage nu, men återigen så har jag ingen som kan ge mig de. Usch jag blir knäpp nu. Jag får spunk. Varför va jag tvungen att jämnt ha någon i närheten av mig hela tiden. Det är ju bara jobbigt nu, jag kan inte sitta o prata me nån öga mot öga. Ingen jag kan skratta me, vet ni hur mobbat det är att sitta o skratta själv? Jag har ingen som sitter och äter med mig, så därför blir det inte att jag lagar mat nå mycket. Ingen som säger go natt till mig. Ingen som väcker mig på morronen, sover bort dagarna ist o sitter uppe på nätterna.
Nä nu ska jag sluta klaga över det här, för det kan ingen göra nåt åt ändå.
Ha de! / S
