You are brought to this world alone and you leave it alone
Igår messa jag med Sandra och vi kom in på kärlek. Att det ska vara så himla svårt att hitta någon. Att ha någon att komma hem till, dela glada och tråkiga stunder med. Får alltid höra " ja men det kommer aldrig bli som du tror ändå" . Jag har blivit sårad så många gånger, det har satt djupa spår och nu tror jag inte längre på kärlek. Men bara för att jag tror så, så betyder det inte att jag inte vill ha någon. För det vill jag! Men jag har som gett upp att hitta någon, för jag går i samma spår hela tiden.
Det kanske är tragiskt att tänka så när man bara är 19, men jag tänker inte bli sårad. Så därför ger jag upp det jag tycker är jobbigast. Jag kanske blir överraskad någon gång, men tills dess så tänker jag fokusera på mig.
För det är som Sandra säger, jag måste lära mig tycka om och acceptera mig själv om någon annan ska göra det. Men det är svårt när man har ett självförtroende som inte ens existerar. Jag vågar inte tro på mig själv, så hur ska någon annan göra det? Jag blir så jävla irreterad på folk som inte fattar vad jag verkligen menar om det här. Typ alla säger emot och tror att jag bara säger så här för att få uppmärksamhet o att dom ska tycka synd om mig. Det är inte det jag är ute efter utan att ni ska tror på vad jag säger och att jag inte ljuger om det. Jag är som jag är, och har jag valt att göra en sak så håller jag mig till det.
Jag är har gett upp hoppet om att finna någon! Nu har jag vant mig att vara ensam så jag klarar av det. Om kärlek tänker jag bara negativa tankar.
Jag vill inte bli en toffel! Vissa av mina kompisar är tofflar och skiter i sina vänner som dom skulle ha haft kvar hela livet. Men det är försent nu, eftersom dom hela tiden är med sina killar. Ja visst ska man vara med han, men man måste komma ihåg att man har vänner som saknar att umgås med en också. Allt jag har erfarenhet av när det gäller kärlek är att allt skiter sig. Jag har misst för många på det sättet. Och kunde jag ta tillbaka den tiden så skulle jag göra det ogjort.
Nu har jag ventilerat mig lite, känns lite bättre men jag har mycket kvar men det håller jag nog för mig själv än att plågar er som läser det här.
Ha de! / S
Det kanske är tragiskt att tänka så när man bara är 19, men jag tänker inte bli sårad. Så därför ger jag upp det jag tycker är jobbigast. Jag kanske blir överraskad någon gång, men tills dess så tänker jag fokusera på mig.
För det är som Sandra säger, jag måste lära mig tycka om och acceptera mig själv om någon annan ska göra det. Men det är svårt när man har ett självförtroende som inte ens existerar. Jag vågar inte tro på mig själv, så hur ska någon annan göra det? Jag blir så jävla irreterad på folk som inte fattar vad jag verkligen menar om det här. Typ alla säger emot och tror att jag bara säger så här för att få uppmärksamhet o att dom ska tycka synd om mig. Det är inte det jag är ute efter utan att ni ska tror på vad jag säger och att jag inte ljuger om det. Jag är som jag är, och har jag valt att göra en sak så håller jag mig till det.
Jag är har gett upp hoppet om att finna någon! Nu har jag vant mig att vara ensam så jag klarar av det. Om kärlek tänker jag bara negativa tankar.
Jag vill inte bli en toffel! Vissa av mina kompisar är tofflar och skiter i sina vänner som dom skulle ha haft kvar hela livet. Men det är försent nu, eftersom dom hela tiden är med sina killar. Ja visst ska man vara med han, men man måste komma ihåg att man har vänner som saknar att umgås med en också. Allt jag har erfarenhet av när det gäller kärlek är att allt skiter sig. Jag har misst för många på det sättet. Och kunde jag ta tillbaka den tiden så skulle jag göra det ogjort.
Nu har jag ventilerat mig lite, känns lite bättre men jag har mycket kvar men det håller jag nog för mig själv än att plågar er som läser det här.
Ha de! / S
Kommentarer
Postat av: åsa
härligt med ett sånt här inlägg gumman. klart du ska ventilera- varför har man annars en blogg för? ;)
jag saknar dig och alla våra samtal, vi glider isär känns det som. Men när vi väl pratar så brukar det tillslut kännas som vanligt (och självklart ska nån av oss göra nåt annat just då). Jag älskar dig syster, har alltid gjort och kommer alltid göra!
Trackback
